Presentation av Izza
Hej alla ni som har hittat hit till min nya blogg! Har ju bloggat på http://donttakeorderfromacookie.blogg.se väääldigt länge, mer än ett halvår iaf:) Har lite andra planer nu än vad jag hade då när jag skapade den bloggen.
Då var jag ätstörd och ville bara gå ner och ner i vikt, helst så fort som möjligt! Men ni vet, det funkar inte så. Inte för mig. Jag vet inte om jag bara inte ville det tillräckligt mycket eller om jag var för svag helt enkelt för jag nådde aldrig min målvikt. Var inte ens nära... I 3-4 år försökte jag nå 45 kg. Nu har jag insett att jag aldrig kommer nå den vikten så gav upp den drömmen. Under dessa 3-4 ätstörda år har jag lärt mig väldigt mycket. Men samtidigt gått miste om väldigt mycket!
Jag har bland annat lärt mig...
hur riktig ångest känns, hur det känns att ha självmordstankar, hur mycket kalorier en massa matgrejer innehåller, hur man hetsar (hann aldrig lära mig hur man också spyr efter man har hetsätit) plus en hel del mer inte så trevliga saker. Ätstörningen påverkade nog mest mitt psyke eftersom jag hade perioder då jag åt väldigt mycket varvat med perioder då jag åt väldigt lite och det ledde till att jag inte fick så många kroppsliga besvär som det kanske skulle gjort om jag antingen åt jättemycket eller jättelite hela tiden. Saker som jag har missat mycket av är det som ingår i tonåren, festa, vara med kompisar, gå ut på krogen, träffa killar osv osv... Det var drygt 1½ år sen jag träffade kompisar regelbundet på fritiden. De senaste 1½ åren har jag väl träffat dem kanske 4-5 gånger skulle jag tro. För jag orkar helt enkelt inte. All min energi gick åt att tycka jag var för fet för att träffa kompisar, för det för att få ha kul, för fet för att vara värd något.
Men allt detta försöker jag ändra på nu! Jag försöker bli fri från min ätstörning och i den här bloggen kommer du kunna läsa om resan till ett friskare och friare liv!
Har ju redan försökt bli "frisk" i drygt en månad nu, läs en månad tillbaka i min gamla blogg om du vill veta hur det har gått hitills eller börja läs här för det är här resan fortsätter mot sitt mål!
Ni kan kalla mig för Izza som inte är mitt riktiga namn jag vill fortfarande vara superanonym:)
Då var jag ätstörd och ville bara gå ner och ner i vikt, helst så fort som möjligt! Men ni vet, det funkar inte så. Inte för mig. Jag vet inte om jag bara inte ville det tillräckligt mycket eller om jag var för svag helt enkelt för jag nådde aldrig min målvikt. Var inte ens nära... I 3-4 år försökte jag nå 45 kg. Nu har jag insett att jag aldrig kommer nå den vikten så gav upp den drömmen. Under dessa 3-4 ätstörda år har jag lärt mig väldigt mycket. Men samtidigt gått miste om väldigt mycket!
Jag har bland annat lärt mig...
hur riktig ångest känns, hur det känns att ha självmordstankar, hur mycket kalorier en massa matgrejer innehåller, hur man hetsar (hann aldrig lära mig hur man också spyr efter man har hetsätit) plus en hel del mer inte så trevliga saker. Ätstörningen påverkade nog mest mitt psyke eftersom jag hade perioder då jag åt väldigt mycket varvat med perioder då jag åt väldigt lite och det ledde till att jag inte fick så många kroppsliga besvär som det kanske skulle gjort om jag antingen åt jättemycket eller jättelite hela tiden. Saker som jag har missat mycket av är det som ingår i tonåren, festa, vara med kompisar, gå ut på krogen, träffa killar osv osv... Det var drygt 1½ år sen jag träffade kompisar regelbundet på fritiden. De senaste 1½ åren har jag väl träffat dem kanske 4-5 gånger skulle jag tro. För jag orkar helt enkelt inte. All min energi gick åt att tycka jag var för fet för att träffa kompisar, för det för att få ha kul, för fet för att vara värd något.
Men allt detta försöker jag ändra på nu! Jag försöker bli fri från min ätstörning och i den här bloggen kommer du kunna läsa om resan till ett friskare och friare liv!
Har ju redan försökt bli "frisk" i drygt en månad nu, läs en månad tillbaka i min gamla blogg om du vill veta hur det har gått hitills eller börja läs här för det är här resan fortsätter mot sitt mål!
Ni kan kalla mig för Izza som inte är mitt riktiga namn jag vill fortfarande vara superanonym:)
